Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mor och son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
allt annat till i rikligt mått. Tror du väl att jag
förmått höja mig ur mitt betryck, om ej Herren varit
med mig och gifvit mig in hvad jag skulle göra och
tala för att fästa mitt öde vid Lindaus? Tror du väl
att jag gjorde detta endast för min skull - nej, för
din, för att bana vägen för dig, du den ende som
verkligen älskar rnig i denna verlden!"
Friherrinnan blef rörd, då hon sade dessa ord;
ty hon trodde sjelf fast och orubbligt att hon var
både en varm kristen och en ädel, allt uppoffrande mor.
"Jag är er evigt tacksam för er omtanke - ack!
jag förmår ej ett ögonblick reda mig utan min goda
mor", sade löjtnanten och lutade sitt hufvud intill
modrens axel.
"Du är sorgsen, Gustaf, hvad är det?" frågade
friherrinnan och klappade sonen på hufvudet. "Hvad
är det?"
"För att tala uppriktigt – jag har en hedersskuld.
Gynnad af förmän, älskad af kamrater, kan jag ej
undgå att delta i deras nöjen."
"Det är klart"
"Man spelar ibland och temligen högt - jag kan
ej genom niesquinerie bryta min carriére. Det är
således eri spelskuld."
"Är den stor?"
"Stor för mig, om ej jag egde dig, älskade mor
- femhundra."
"Vi skola se till, Gustaf; se blott glad ut. Ack, om
du visste huru det svider i själen, när jag ser ditt
ansigte mulna, då går solen ner derinne, det blir mörkt
i hjertat, alldeles som då man drar upp skärmen för
rampen. Men spela ej så ofta - du finner väl att
äfven våra tillgångar ej kunna förslå och Lindau är
tjensteman, således fattig i proportion mot andra, som
ej tjena konungen. Men denna gång kan jag hjelpa
- och framdeles, då - med ett ord, framdeles skall
du återgälda din mor all hennes kärlek, alla hennes
uppoffringar?"
"Tusenfaldt, älskade mamma!"
"Du bör dock veta, bäste Gustaf, att jag ej kan
säga pappa, hvartill jag egentligen använder mina
penningar. Han tror och måste tro att de användas till
Samvetet. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
