Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En utflygt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
inom en viss sfer, i en viss dager, der hans öga såg
klart, men som fann allt derutom vara mörker eller
åtminstone dunkel.
Han var en af dessa godsinta menniskor, som i de
allmänna bestyren af försynen begagnas som
mellanslag, hvilka ej bidraga till att uttrycka något ord, ännu
mindre någon mening, som bokstäfverna göra, men som
stå der och måste stå der för att fylla rummet.
Emellertid gick den nu ifrågavarande saken honom allt för
nära, ty Adelaide hade varit hans tröstarinna, hans
hjelp och stöd allt sedan "mamma" dog, och prosten
anade att han skulle vara rent af redlös utan ett sådant
stöd. Dock, fastän det var hårdt, måste han ändå tala.
Hans förlägenhet röjde honom, Ådelaide fruktade
något ledsamt endast af det ängsliga uttrycket på den
gamles panna när han en dag, sedan posten kommit,
inträdde i hennes rum med ett brutet bref i handen.
"Pappa! hvad är det, pappa?" frågade hon
bestört och fattade hans begge händer; men gubben
gjorde sig lös och tog henne i famnen.
"Gud välsigne dig, Adelaide! Gud välsigne dig,
min goda flicka, min hjelp, min tröst, mitt stöd sedan
mamma gick ifrån mig", sade han sakta. ;;Men’7,
började han, sedan omfamningen var slut och han tagit
plats på soffan; "men, barn, det är ingen olycka,
tvärtom, du är ämnad till något annat än till en
fattig prestdotter; ty Sellner låter mig veta att jag just
icke eger någonting af jordiskt gods."
"Pappa! hvarför talar du så?" frågade Adelaide
och ett par stora tårar glänste i hennes hjertegoda
ögon. "Vi äro visst inte fattiga, det räcker nog åt oss
begge."
"Hm, men jag har skuld."
"Skuld? nä den skola vi arbeta af", började hon
småleende. "Vet pappa, jag gör nu ost och har på
försök sålt - se här, pappa! (hon skyndade i sin
byrålåda) det skulle väl blifvit till julen, jag hade ej velat
skryta förr än då, men här är femtiotre riksdaler och
aderton skilling endast för ost, som jag sålt. Jag
nämde en gång för pappa min spekulation, det går
bra, man vill hä mera ändå, jag har stora
reqvisitioner - o, pappa! här skall bli en handel och vandel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
