Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En utflygt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
för att särskilja menniskor, som vissa personer att
särskilja olika färger eller olika toner. Han hade ej öga
eller öra för sådant.
Hon fann då, att hans saknad troligen snart skalle
glömmas bort, under det att hon som en osynlig vän
med sina tankar kunde sväfva kring honom, liksom
en moders kärleksrika ande sväfvar kring barnet, då
det slumrar eller då det leker, uppehåller det i fallet
och uppreser det igen, örn det snafvar. Alla dessa
tankar blefvo allt mera klara och bestämda. Kanske också
tanken på att det var Axels mor, som skulle bli
hennes, bidrog till denna idéernas rigtning. Med ett ord,
efter en genomvakad natt, var hon åter lugn och
underkastade sig sitt öde.
Gubben Pihl hade verkligen varit bekymrad öfver
att Adelaide icke skulle vilja från honom. Det var en
samvetssak för honom att hon skulle njuta alla lyckans
håfvor; han hade aldrig fått rö, om hon kastat ifrån
sig sin lycka. Således blef han verkligen glad, då
Adelaide sade sig vilja tänka på saken, och sålunda
gick för honom den ena känslan öfver i en annan.
Huru den gamle funderade, så fann han slutligen
rätt mycket glädjande uti att Adelaide ej var hans
dotter. Han kom nu ihåg att hennes framtid väl
någon gång, om ej förr än på dödsbädden, skulle
bekymrat honom; men der ville han vara fri från alla
jordiska omsorger - och för öfrigt hade han just ingen.
Några dagar derefter såg man herr Sellners vagn
rulla in på gården. Gubben Sellner hade på senare
tiden högst sällan besökt prestgården; ty det tycktes
liksom han lidit af att se Adelaide blomstra upp,
under det att han sjelf trycktes ner af årens tyngd. Det
hade också händt Sellner, som det händer de flesta
skarpa, verksamma hufvuden, att han på ålderdomen
blef hvad man kallar barn på nytt och förrådde en
svaghet, mera i lynnet än i tankekraften, som gjorde
att man ej igenkände den förr så sluge, så beräknande
och till ytan så lugne affärsmannen i den gubben, som
nu jollrade lik ett godt barn och röjde en svaghet,
som man endast kunde räkna som ett fel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
