Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En utflygt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
"Ja, jag måste", mumlade han, "jag måste.
Stackars barn!" sade han, sedan han en stund samlat
sina tankar, "stackars flicka, kan du förlåta mig?"
"Förlåta? Jag borde väl tacka er, då ni vill ge
mig det ni ansett för lycka - rikedomar. Men",
till-lade hon, "jag hvarken förlåter eller tackar er - jag
vet ej hvilket jag bör."
"Ser du, Adelaide", började Sellner, "jag var en
fattig menniska, jag kände huru tungt arbetet är och
hur litet det ger för den ärlige arbetaren, som spiller
sina krafter för andra. Jag hade suttit vid siffrorna
beständigt, jag kände hvarken Gud eller menniskorna,
jag kände blott mig sjelf - kände att det felades mig
yttre hjelp för att använda min förmåga. Då fick jag
ett heligt förtroende, ett svårt - jag bröt det,
upp-fylde ej mitt löfte. Se här, Adelaide", tillade han
och räckte henne ett papper, "här är din mors historia."
Adelaide läste. Det varade länge, oaktadt Sellner
sökt att vara så kort som möjligt. Gubben betraktade
med oro de vexlande dragen på flickans ansigte, hur
det skiftade af sorg, harm, rörelse allt som hon läste.
Men Adelaide gjorde ej en enda anmärkning. Först
då hon kom till berättelsen om modrens död och huru
hon sjelf händelsevis kastades i Sellners händer,
började hon darra; men der var historien också slut.
Hon lade papperet ifrån sig och betraktade
Sellner med en blick tull af allvar och smärta.
"Och min dom?" hviskade Sellner.
"Stackars Sellner!" sade Adelaide och lade sin
hand på gubbens grå hufvud. "Gud har straffat er i
sin vrede - Gud är domare - jag vill, jag kan ej
döma er."
"Förlåter du mig?"
"Jag har ingenting att förlåta, mot mig har ni
ingenting brutit; men då ni trott er kunna på rnig
vedergälla det onda ni gjort mot min stackars mor,
så har ni bedragit er. Hvarken samvetet eller Gud
erkänner en sådan vexel - det onda är ondt, det
goda godt, hvar för sig - de utplåna ej hvarandra,
men de stå vid hvarandras sida, och väl er, om det
goda är mer än det onda."
"Men, Adelaide, du ser att du har ett gråhårigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
