Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VII
framdrifva sin åsigt i strid med tidens då rådande allmänna
mening (hvilken sednare understöddes af så många bland både
kyrkans och den vittra bildningens yppersta), hade utstakat
banan för arbetarne och sammanhållit deras krafter, till
upphinnande af det màl, som han fattat i sigte. Enligt den
allmänna föreställning, som var rådande vid
psalmboks-komiténs bildande, borde nemligen de gamla andaktssångerna
nästan uteslutande utbytas emot nya, mera öfverensstämmande
med tidens vittra bildning. Det var Wallin, som,
med uppoffring af flera bland sina egna då högt prisade
psalmförsök, bevarade det bepröfvade gamla och lade till
denna skatt det bästa af hvad nyare skalder, och
förnämligast han sjelf, i fornandans enkelhet och renhet diktat.
Sålunda verkliggjorde han sin förutsägelse om det nya
psalmverket, att „det borde frambära det heliga, som ordet och
hjertat förestafva, likasom i ett obesmittadt offerkäril, så
oblandadt ej blott af tidens brister, men äfven af dess
manér, att menniskonaturen i alla åldrar och lägen der utan
möda igenkänner sina ädlaste behof och lugnas eller
upplyses i sina ömmaste angelägenheter.“
Samtidigt med den nya psalmbokens omarbetning förekom
den för svenska kyrkan icke mindre vigtiga frågan om
en ny bibel-öfversättning. Äfven här framstod Wallin i
öppen strid med det allmänna tänkesättet, jemväl inom sitt
eget stånd. Redan innan erke-biskop Lindblom, vid 1815
års riksdag, gjorde framställning om underdånig anhållan hos
Kongl. Maj:t, att den af bibel-kommissionen fulländade
öfversättningen utaf Nya Testamentet måtte stadfästas och
påbjudas till offentligt bruk, hade Wallin yttrat sig mot det
olämpliga, att i den gamla bibeln „göra omskrifningar,
afkläda allegorier och insvepa det goda betrodda godset i ett
prydligt löfverk af nya talesätt och vändningar.“ [1] Han
befarade att på detta sätt den ena förklaringen skulle
uttränga den andra och fästade särskildt uppmärksamhet på
vådan att öfvergifva det gamla bibelspråket „helgadt af sin
ålder, högtidligt af sin kraft, sitt välljud och de mäktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
