Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
Skall han, en nödig länk i väsens kedja vorden,
Än brottas, långa år, med sorgerna på jorden,
Förr’n åt hans trötta ben hon låter upp sin famn:
Föräldrar, hören mig! — I fosterlandets namn,
I mensklighetens namn, i dens, som skall oss alla
För sitt betrodda lån en dag till redo kalla,
Besvär jag eder ömt! I känslan af er fröjd
Betänken rätt ert kall och edra pligters höjd!
Af er tar barnets själ den form, den rikt, den vana,
Som sällhet eller ve för menniskan skall dana;
o
At er är anförtrodd en ädlare natur,
Som engelns höjd kan nå — kan sänkas ner till djur.
Med hjertats ömma språk till hjertat tidigt talen!
Ty hjertat fattar bäst de höga idealen
För sin fullkomlighet, i ständig fortgång röjd;
Blott hjertat lyfter sig, med hopp och barnslig fröjd,
Som himlen högt, till Gud — och, vidt som jorden räcker,
Till bröders ljus och väl, omfamnande, sig sträcker.
I hvarje menskobröst Försynens milda makt
Till vishet och till dygd det första fröet lagt;
En gnista af det ljus, som högre andar kröner,
Förtroddes flämtande åt dödlighetens söner.
Men skall i jordisk mark ett himlafrö slå rot,
Och drifva, och ge frukt, och trotsa stormars hot;
Skall i vår tunga luft den ädla gnistan trifvas,
Och tändas till ett ljus, och till en låga lifvas:
Må fröet skjuta fritt! men tryggt i odlarns gård;
Må gnistan vecklas fritt! men närd med trogen vård:
Att marken ej blir stel, och atmosferen tjocknar,
Och fröet evigt dör, och gnistan evigt slocknar.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
