- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten / Första Delen /
19

(1863-1864) Author: Johan Olof Wallin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

19

Framskymtar hennes tak, i patriarkisk frid,

Dit tonen aldrig hann af en förderfvad tid ? . . .

Med tjusning, ömme far! för dina barn du tyder

De sälla dygders bud, ditt efterdöme lyder;

Du sluter dem i famn, du rörda mor! och lär

Att sucka till den „Gud, som hafver barnen kär".

Ack! gyllne skördar gro i hoppningsfulla vårar;

Men mången sår i fröjd, som bergar under tårar! . . .

Den stund ett älskadt barn af dig bevakadt var,

Och leddes af din hand — O du, förtjuste far!

Och du, dess sälla mor! — då var ej lasten inne,

Som smittade dess bröst och villade dess sinne.

Men, ur dess åsyn ryckt, när du för guld och rang

I purpursläpens fjät med blottad hjessa sprang;

När du om staters väl med säker stämma dömde

I aftoncirkelns ro — och eget väl förglömde;

När du, en evig grace, kring salen flög i dans;

Än göt en älskvärd tår vid midnattsscenens glans,

Att nöje, dyrkan, allt — så när som sällhet — vinna:

Du far! hvar är din son? Hvar är ditt barn, o qvinna?

Hvar? — Eviga försyn! — i hvilka händers våld?

Som, lejda till förakt, och trogna blott för sold,

Ej annan måttstock känt att ondt och ädelt skilja,

Än fördomens begrepp och lidelsernas vilja;

Knappt annan känsla rönt, än den af sitt förtryck;

Knappt annan farhåga, än fruktan för din nyck . . .

På slika hyreshjon I likväl sorglöst kasten

Eöräldravårdens tyngd! Och se’n, när ändtlig lasten,

När illska och passion förstört hvart dygdefrö,

Gjort hjertat känslolöst, gjort tankekraften slö,

Och gått med stora steg att varelsen förderfva:

Då skall, I fordren det, en Mentor, en Minerva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:54:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samvit/1/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free