Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 0
Bröt ädelt din oliv, der du din lager skurit.
Kom åter i vår famn! Vi skola glade gå
Att skatta böljans djup och klippans väggar bryta,
Och idoghetens kärfvar knyta,
Och glädjens glömda lyror slå.
Nej! sorgens lutor blott. — Bland fjellarna i norden
Hon lefver, Hydran då, som föddes, för att bli
Nationernas förderf, och från hvars raseri
Ej Herkules, ej du, förmått befria jorden?
Förkrossad någon gång, men aldrig än förödd,
Hon sina hufvu’n sänkt: de voro flyktigt söfda:
Hon vaknade, den hundrahöfda,
Af sjelfva slagen återfödd.
Hon väcks — och, för din hand, som vådligt vill förena
De sinnen, dem hon skiljt, hon sjunker ned ännu.
Men — agget kan ej dö — ve oss! det kunde du:
Det ägde brottets kraft; du, dygdernas allena.
Se bort, Kalliop! och rys. — Från thronen, der han satt,
Lagstiftarn, segrarn, han, som kom och gaf oss friden,
Förgäfves återställd ur striden,
Försvann, han sjelf — i griftens natt.
Nej! grafven fick ej rätt att allt sitt välde öfva:
I minnets fulla glans vi dig tillbaka fått.
Volkanens, hafvens våld och jordens skakning blott,
O Gustaf! nu förmå din åsyn oss beröfva.
Men då, ej dödlig mer, du helsar oss i dag,
Är det, så fråga vi med rörelse hvarannan,
Är det med hämdens moln på pannan,
Med vredens blick och anletsdrag?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
