Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
O jord, o min moder! så upplåt ditt sköt’,
Det kalla, men hulda, som aldrig du slöt
För barnen, då till dig de ila . . .
Se, släckt är mitt öga och bleknad min kind ...
O, vagga mig sakta till hvila,
Vid sång utaf aftonens vind!
Din natt är ej långsam, om än den är lång;
Och när jag uppvaknar, hugsvalad en gång,
Så lyft mig uppå dina armar
Till Fadren, den evige, milde, som än,
Oändlig i nåd, sig förbarmar,
Och känner väl barnet igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
