Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
165
I domnade ben, och sig närma
Till hjertat med ungdomlig värma;
Och kroppen ur grafvens belägring,
Förklarad till krafter och fägring,
Omarma den hänryckta anden,
Som möter sin broder vid randen.
Det korn, du åt jorden förtrodde,
Det multnade, dödde och grodde;
Då drifvorna smälta, det bryter
Ur vallen och guldaxet knyter.
Den skatt, du i svepduken lindar,
Skall vördas af vågor och vindar,
Skall skönare gifvas tillbaka
Af englar, som honom bevaka.
Lyckönsken den saliga färden!
Hur fjerran från villan och flärden
Och sorgen var himlen belägen! —
Men gent öfver grafven går vägen.
Du jord! denna helgedom akta,
Omslut den så vänligt, så sakta!
Det ädla, du trycker i famnen,
Det är af en menniska hamnen.
Der bodde en evig förmåga,
En gnista af gudomens låga,
En vishet, i himlarna buren,
Till länk mellan Gud och naturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
