Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
171
På fordna minnens götiska ruiner
En kall beräkning, egoism och flärd,
Sig hafva vältat såsom snölaviner,
Der dvergar kappkört öfver jättars verld.
Men Gud såg ner; och längre de ej välta.
Eld föll af himmelen; och de försmälta.
Och värmande från klara fästet glimmar
Ett högt behag, ett huldrikt majestät.
En dag går fram, som ordnar sina timmar
Med tjusning i den unga solens fjät,
Och sångens svan uti dess ljushaf simmar;
Och ljungeldsörnen vakar öfver det:
Och till ditt möte, prins, en tid sig reder
Af kraft och hjerta, religion och seder.
Din är den skörd, som nit och oväld samla
I gryningsstunden af din egen tid.
Det friska unga och det mogna gamla
Begär din medling till en evig frid.
När meningar, likt Babels murar, ramla,
Och sekter tröttna från en fåvisk strid,
Då strålar än, från religionens panna,
Det evigt goda, saliga och sanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
