Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
203
Kring Thuliska ön, och i rytande barm
Bär fjellarnas eviga grunder;
Ur evigt grönskande granars skygd
Hell! susar elfven, som lögar
De tusenåriga ättehögar
I Manhems bygd.
Ädle främling! Ur en jord, som famnar
Hvilande Svioners kämpastam,
Hvilka ljusa, vördnadsvärda hamnar
Träda för din lugna åsyn fram!
Hvilka drottar, höfvidsmän och jarlar,
Gamla dars GUSTAFVER, STURAR, CARLAR
ropa: „ Blidka våra skuggor, gif
Än åt Svithiod frihet, lugn och lif!"
Och du hör dem, hjelte, van att höra,
Van att tala hjeltars tungomål!
Trygg i deras fotspår skall du föra
Fridens spira eller segerns stål.
Mången skön oliv och härlig lager,
Mången jernek, tidens bror, som drager
Ifrån deras gömda ben sin must,
Håller kransen åt din ärelust.
Ske dig lycka! — Se, hur folket löner
Folkets far, vår CARL, vår gode kung!
Gläd dig, du, den förste bland hans söner!
Kronan är ej alltid kall och tung.
Se, hur kärleken belägrar thronen;
Hör förtjusad ropet af nationen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
