Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
212
O CARL, se dina barn! De gläda sig, o fader!
I dina kronors milda skygd,
Som, likt de strålande ovanskliga Plejader,
Bevaka Nordens bygd.
O Manhems patriark! med fröjdfull blick på hjelten,
Och handen åt en sonson sträckt,
Välsignar du i dag från Ishafvet till Belten,
En enda brödraslägt.
Der krigets tordön röt, nu herdeflöjter skalle,
Då dagen gryr och då han flytt!
Der kämpar stupade, nu gyllne skördar falle
För svärd i lia bytt!
Och blifve våra dar, i hägnad af din spira,
En fridens oafbrutna fest,
Som redlighet och flit och stilla dygder fira,
Och der hvar vän är gäst!
Men, kommer fienden, han bäfva skall tillbaka
För norrskenet af våra svärd,
Och för den höge Tor, hvars dubbla viggar skaka
En trotsig underverld.
Så länge Boreas kring våra kullar andas
Sin friska, fria andedrägt,
Skall Göters mannamod och Norrmäns styrka blandas
Hos Skandinavers slägt!
Så länge böljor, som volkaner, kring oss sjuda,
Som lejon, ryta från vår strand,
Skall dälden repa upp och klippan återljuda:
En kung, ett folk, ett land!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
