Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
222
Du har vår kärlek, och du är den värd.
Dig våra ögon hafva följt så trogna,
Vi sett dig växa, vecklas ut och mogna,
Af visheten och efterdömet lärd.
Och nu en man till tänkesätt och seder
Vi finne dig i första ungdoms-år,
En gammal Svensk till hjerta och till heder;
Och tacke himmelen, att du är vår.
O prins! du ser ett folk, som, när det glömt
Förfädrens rena dygd och enkla lära,
Har ofta varit sin upplösning nära,
Men källan till sin styrka dock ej tömt,
Men, frisknande, ur dvalan vaknar åter
Vid tjusnings-orden: kung och fosterland,
Och till all storhet sig ledsagas låter
Utaf en älskad hjeltes säkra hand.
Det vaknat upp. En konung, folkets far,
Som statens skepp i bistra stormar bergat,
Besår ett land, af yppigheten härjadt,
Med ädla frön till lyckligare dar.
En furste, som af sköna segerfanor,
Förenta folk och alla dygders höjd,
Härleder sina konungsliga anor,
Är thronens stöd och brödrafolkens fröjd.
Fullbordaren af deras storverk blif!
Nog länge voro vi af åtrån svikna
Att andra folk i falsk förfining likna:
Vår nordiska natur oss återgif!
Vi hade allt, hvad nötta sinnen kittlar,
Essencers doft och läckra drufvors saft,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
