Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
227
En hjelteson, värdig sitt ursprung och sig,
Och mäktig och härlig deraf,
Vid valet af maka blott frågade dig,
Och hjertat ditt gudasvar gaf.
Och honom till mötes förtjuserskan stod,
Och kände sin vän i en blink,
Och följde med kärlekens tillit och mod,
Sin heliga kallelses vink.
Från blomrika dalar, från söderländsk sol,
Från sörjande fader och mor,
Hon tårögd, men längtansfull, såg mot den pol,
Der Oscar, den älskade, bor;
Der frihetens friska och tryggade zon,
Oskiftad som granarnas färg,
Omgjordar Carl Johans, den väldiges, thron
Med trofasta hjertan och berg;
Der stamfadren lärer sin konunga-ätt
Försvara, om ock mot en verld,
De titlar, på hvilka han grundat dess rätt;
Sitt snille, sin dygd. och sitt svärd;
Der nordvindar spela i asparnas topp,
Och nordelfver dansa dervid,
Och norrskenen tända nattfacklorna opp,
Likt sagor från urminnes tid;
Der nordmänner plöja med glädje sin jord
Och bryta med styrka sin malm,
Och tala ej många, men redliga ord,
Och sjunga sin hjertliga psalm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
