Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
248
Åt ouppgångna sälla tidehvarf.
O I, som då en fridsam jord bebon,
Der rättvisan en återvunnen thron
Emellan flitens herdehyddor ställt,
Och grödan mantlar fordna slagtningsfält!
Välsignen dem, de ädle såningsmän,
Af hvilka marken bröts! Välsignen den,
Som slumrar här i jordens tysta famn!
Måhända deras anspråkslösa namn
Ej, genom tidens brak, ert öra nå:
Men evigt deras gerningar bestå,
Och deras andar, dubbelt salige,
Med himlaglädje jordens glädje se.
Yngling! fullbordadt är ditt lopp. —
Der sanningens eviga dag går opp,
Och lifvets källa evärdelig qväller,
Der lönas din dygd,
Och aktar ej minnets eterneller
I nattens och dödens bygd.
Du har gått. Du var befunnen
Pröfvad och oöfvervunnen,
Verksam, tålig, trygg och trogen:
Derför gick du hem igen;
Jag, ej värd att med dig följa,
Jag, för målet än ej mogen,
Måste plöja tidens bölja,
Kastas bland dess klippor än.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
