Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
250
När jag lyrans strängar slog . . .
Men, hvad klang kan lyran äga?
Jag med dig kan endast säga:
Herren gaf — och Herren tog!
Herren gaf. Hvad lycka, ära,
Gull och prakt ej kan beskära,
Skänkte dig en högre makt.
O, hvad vida öfvervägde
Lycka, ära, gull och prakt,
Fordom lycklige, du ägde!
Det var hon, som, glad och god,
Gaf åt mödans dag belöning,
Gaf åt nöjets dag försköning,
Och åt sorgens, tålamod.
Det var hon, som, huld och vis,
Gjorde glädjen till din vana
Och ditt lif till lugnets bana
Och ditt hus till paradis.
Det var hon, som, öm och trofast,
Gjorde dygdens lycka bofast,
I ditt hjerta och ditt tjäll.
Säll, då hon dig gjorde säll,
Hon med kraften af sin tjusning
Spridde lifvets morgonljusning
Kring din middag och din qväll.
Fast dess hjerta hemligt blödde,
Lika lugn i blick och tal
Hon dig muntrade och stödde,
Ack! då döden re’n förödde
Hennes lif med tysta qval.
Det var hon, som genom tiden
Gick, en engel, i ditt spår,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
