Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
253
Ordning, flit och enkla seder
Sparde, från vår tids förderf,
Åt dess hus bestånd och heder,
Och åt uslingen en skärf.
Sådan gick i våra bygder
Denna maka, vid din hand.
Agget mönstrade dess dygder,
Men — det hade ingen tand.
Döden hade den. Hon kände
Härjarns hugg, men teg och vände
Ögat, med en christens hopp,
Till det godas ursprung opp:
Och den sista bön hon sände
Från ett qvaldt, men tåligt bröst,
Var en bön om frid och tröst
För den vän, hvars gråt skall rinna
I en enslig lefnadshöst;
För de ömma, som ej finna
Mer sin ungdoms vårdarinna;
Var en bön, som hinna skall,
Fjerran öfver böljans svall,
Dit ej ögat kunde hinna.
Make, fosterbarn och son!
Himlen återtog sitt lån.
Nu med himmelsk frid hon skickar
Sina kärleksfulla blickar
Till er alla derifrån.
Sägom ej, att döden härjar
Allt hvad lifvet kärast har,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
