Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
260
Fältet ingen blomma hade,
Djupet gömde ingen skatt,
Som ej, vettets prydnad vorden
Eller hjertats rikedom,
Fördes hem af dig till Norden,
Än från Gallien, än från Rom.
Men allt skönt och härligt följdes
Af din kärlek, hvar det gick;
Intet redbart värde döljdes
För din milda, säkra blick.
O, hur omsorgsfullt och troget
Du hvart frö af bättre hopp
Odlade, till dess det moget
Steg i gyllne gröda opp!
Ryktets lof du ej begärde,
Men de ädlas bifall blott.
Lyckan i ditt bröst du närde,
Nöjd i öfrigt med din lott.
När sig nöden till dig vände,
Gaf ditt hjerta tröstens svar,
Och ej någon glädje kände,
Som ej andras glädje var.
Derför gick du genom tiden,
Älskad, vördad, vördnadsvärd;
Ljuset, vänskapen och friden
Följde trogna på din färd;
Och när åldern kom och strödde
Sina drifvor i ditt hår,
Tacksamhet och kärlek stödde
Dina sista, tunga spår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
