Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
281
En fröjd, som icke flyktar
Med lifvets korta vår,
En kärlek, som ej lyktar,
En skatt, som ej förgår.
Det goda, som vi öfvat,
Fast verlden det ej röjt;
De bördor, som oss pröfvat,
Men icke nederböjt;
Det lugn, hvarmed vi burit
Vår lycka och vår nöd;
Den trohet, som vi svurit,
Och hållit till vår död:
Se der de rikedomar,
Som icke taga af,
Den minnets ros, som blommar
Ovansklig på vår graf!
Se der den tröst, som lugnar
Vårt qvalda bröst till slut,
Och med förhoppning hugnar
Vår yttersta minut!
Så skildes här från verlden
En make, vän och far;
Han for den sista färden
I sina halfva dar.
Sitt kall och hus han skötte
Med redlighet och drift,
Och tålig sedan mötte
Sin plåga och sin grift.
Nu känner han ej svedan
Af bräcklighetens lott,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
