Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
284
Har förfarenheten ej besannat
Denna lärdom nogsamt för oss än,
Stannom, att på hjertat lägga den,
Innan hjertats pulsar hafva stannat!
Blott det goda lefver qvar. Allt annat
Är hemfallet åt förgängelsen.
Och det goda är hvad rätt vi velat,
Är hvad ädelt och hvad fritt vi tänkt,
Är den tår vi åt de sorgsna skänkt,
Är den hjelp, vi åt den arma delat,
Är den ånger, hvilken, då vi felat,
I vårt bröst ett heligt allvar sänkt.
Ack! ej långt, ej långt vi äre komna:
På det godas väg är gången sen.
Våra dygder äro tomma sken,
Våra krafter under profven domna.
Ho kan vandra utan vank, och somna
Trygg att för den Helige stå ren?
Vi behöfve frälsningsordet höra
Af den ende, som oss frälsa kan.
O, förlåt dem, Fader, sade han,
Ty de veta icke hvad de göra! —
Höga Himlakärlek, må du röra,
Men också förädla menniskan!
Må från dig i våra hjertan strömma
Kraft och håg att likna dig alltmer,
Glädjas åt det goda, hvar det sker,
Mildt om våra svaga likar dömma,
Minnas deras dygder blott, och gömma
Djupt i mullen deras brister ner!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
