Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
287
Du bad om sinnets jemna frid,
Om hoppets tröst och om förmågan
Att öfva flit i helsans tid
Och vara tålig under plågan.
Men hjertligast för dem du bad,
Som voro mest ditt hjerta nära:
De barn, du fostrat, from och glad,
Med efterdöme och med lära.
Det frö till vishet och till dygd,
Du tidigt lade hos dem neder,
Blef nyttans skörd för fadrens bygd
Och modershjertats fröjd och heder.
Så, af en himmelsk kärlek stärkt
Att fylla upp ditt kall i tiden,
Du såg din dag så obemärkt
Som skönt till aftontimman liden,
Och var så nöjd. Välsignelsen
Blef sista ordet till de dina,
Och, när den slöt, den syntes än
Utur ditt brustna öga skina.
Då for din ande frälsad opp
Ur tidens natt till ljusets länder,
Der kronan, efter lyktadt lopp,
Dig räcktes af Försonarns händer.
Dit må vår känsla, ljus och fri,
På hoppets englavingar stiga,
Ifrån det kalla stoft, som vi
Till grafvens hvila här inviga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
