Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
290
Och friden henne följde,
Och gick med henne hem,
Och fast hon spåren döljde,
En engel räknat dem,
Och i den boken teknat,
Hvars skrift ej är förnött,
Då ryktets färger bleknat
Och tidens minnen dött.
Och hlommor uti spåren
Upprunno hvar hon gick.
Nu har hon gått — och tåren
Förskymmer mången blick . . .
Flydd, evigt flydd är stunden,
Hon uppfor till sitt land,
Fastän vid jorden bunden
Med alla kärleksband.
Så gråt, du sköna moder!
Gråt, klagansvärde man!
Ack, edra tårefloder
Min röst ej hämma kan:
En grafvens röst, som ljuder
Att blommans lif har slut,
Och eder endast bjuder
Dit hon har gått förut.
Men när som känslosvallet
Har lagt sitt strida lopp,
Och hjertat, nederfallet,
Af bönen lyftes opp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
