Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
303
När verksamhetens dar, med helsans, voro flydda,
Hon trefnad fann och frid uti en gästfri hydda.
Hvad hon tillbaka gaf, det var välsignelsen,
Som, när den gamla gått, blir qvar i huset än.
Och nu hon kommit har, den glada, goda, fromma,
Dit vi ock, gifve Gud! hvar efter ann’ må komma;
Hon kommit hem till sitt, och undfått dagens lön —
Och nu, kring hennes stoft, vi samle oss till bön:
„Gud! om af ålderns tyngd, som med dess brister ökas,
Vår syn förmörkad blir och våra skuldror krökas,
Din hand de stapplande, ditt ljus de blinda gif,
Och värman af din nåd åt vintern af vårt lif.
Och när vi lägga oss vår långa sömn att sofva,
Lös lindrigt jordens band och anden hemförlofva.
Låt våra ben få ro, beredd af någon vän,
Som minnes oss, till dess vi se hvarann’ igen.
När sist din allmaktsröst i alla grafvar skallar
Och alla grafvars rof ur dödsens dvala kallar,
Ack, låt ock till vår vrå en fadersröst bli hörd,
Och vansklighetens säd bli härlighetens skörd!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
