Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej vacklande som vågens flarn;
Ty visheten är hennes syster
Och brödrakärleken dess barn.
Ja! visheten och himlaläran,
De äro syskon af en far;
De följas åt, de dela äran
Att lysa, trösta våra dar.
Den enas var den andras vilja:
Ho djerfdes att de såta skilja,
Der de framgingo hand i hand?
Hvem var den ande, som förmätet,
Med brott mot mensko-majestätet,
Slet deras kyska slägtskapsband?
Despotens, fanatismens yra
Bjöd menskan tro, förrän hon tänkt —
Att sjelf beplundra eller styra
En verld, i midnattsmörker sänkt.
Med sveda från hvarann de rycktes;
Hvar gick sin bana, enslig, tung.
Tungt öfver menskors fortgång trycktes
Inseglet utaf nattens kung.
Kring staters grus den ena snafvar,
Än stängs hon inom klostergrafvar,
I dok af stela dogmer skymd;
Erån himlen stött, den andra slinter
I tingens skumma labyrinter,
Än yrar i en tanktom rymd.
Förtryck och mörker och förvirring
Omsluta en olycklig jord,
Åt otrons blindhet, vantrons irring
Och våldets jern, till lekboll gjord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
