Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0 du! Du väntar intet mer af mig;
Jag tackar Gud för skänken utaf dig.
Kom, broder! — Redan, förd på milda flägtar,
Den unga våren lägger doket af
Och vinkar — med en englahand, som mäktar
Att välta stenen från naturens graf —
Han vinkar oss . .. O, var ännu min staf!
Dii vill jag, på den ålderstigna klippan,
Att helsa solen i sin morgonprakt,
Dit vill jag, i den stilla dalens trakt,
Att välkomna min vän, den blyga sippan . . .
Led mig! det stora templet öppet står,
Och jag vill offra — offra glädjens tår!
Än, lik det späda barnet, jag försöker
De första fjäten, vågande och svag;
Men våren, vänskapen och friden öker
Min styrka och mitt mod för hvarje dag.
Snart räcker jag en liflig hand och talar:
„Än dröjer lifvets Maj! I lugna dalar
„Vi svärme kring och utså hoppets frön.
„Om sommarn hjertats löftesbref betalar,
„Om hösten mödans heta svett liugsvalar,
„Vi vete ej. Men låt oss tro en lön,
„Som bergas kan, hvart ödena ock hvälfva,
„Af ädla sinnen, varaktig och skön;
„Ej lyckans skänk, men skänken af oss sjelfva!
„Den skatt, du fann, ditt hjerta kallar den
„Sin egendom. — Bedrag dig ej, min vän!
„Den tillhör slumpen, flärden — eller griften:
„Fort eller sent de kräfva sitt igen,
„Fort eller sent, ur sälla drömmars skiften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
