Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O! hvad förmådde min varmaste vilja
Emot din förstenande, hånliga köld ?
Bröts ej mitt svärd, likt en omogen lilja,
Och brast ej som dvergsnät min bräckliga sköld?
Tyst gick jag bort och min åker besådde
Och byggde mitt tjäll i den skuggrika däld.
Trefnad der bodde och kärlek der rådde —
Du såg det med afund, och domen var fälld.
Floden fördränkte den lofvande grödan,
Mitt bo och mitt bohag gick upp uti rök,
Våldet tog lönen, der jag hade mödan,
Och döden och grafven det öfriga slök.
Ensam jag satt på min lyckas ruiner
Och synade lefvernets ödsliga fält.
Blekt är, som månen, det hopp dem beskiner
Och griftvårdar ensamt har minnet der ställt.
Blödande satt jag på branten, den skarpa,
Och såg än i djupet, än upp till det blå:
Då, lik en klang ifrån helgonens harpa,
En stämma jag hörde. Hon talade så:
„Sök ej utom dig, hvad blott i ditt sinne
Bör sökas, och ej är af lyckan en gärd.
Skapelsen, dödlige, börjas derinne,
Af ordningens, ljusets och frihetens verld.
Mod har försakelsen ensam, och friden
Är dygdens, som, trygg i sin fridlysta krets,
Står och ser uppåt. Så står pyramiden
Och himmelen rör med sin heliga spets. “
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
