Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett folk med mig i fejd, tyrrhenska hafvets bryn
Beseglar, bärande till de italska stater
Ett grusadt Ilions besegrade penater.
Bryt upp ! gif stormen fart! låt böljan, bottenlös,
Uppsluka kölarna, ocb kropparna förströs
Kring bafvets vida rymd! — Jag vill ditt nit belöna.
Af mör, två gånger sju, som Junos hof försköna,
Den skönaste, som vans af någon älsklings bön,
Deiopea sjelf skall bli din mödas lön!
Den skönaste, som vans, skall dig sin make kalla
Och kallas din igen, och ge dig barn, som alla
Brås på så vacker mor!“
„Befall! det hör dig till1’.
Var Eols svar, „min lag är, drottning! det du vill.
Du är det, som mig gjort till gudars gäst och like,
Beredt mig Jofurs gunst och gett mig detta rike,
Der öfver vädrens folk jag envåldsspira för. “
Så sagdt, med omvänd glaf mot klippans vägg han kör,
Och straxt ur klippans barm de hvirflande orkaner
Med härsgny rasa fram kring jord och oceaner.
Stört-regnarn Afrikus, Öst-ilen i förbund
Med Sunnan-stormaren, uppvräka hafvets grund
Och resa mot dess kust den himmelshöga vågen.
Nu skalla sjömäns rop, nu gnisslar det i tågen;
I bäddar utaf moln är dag och himmel skymd
För bleka Troers blick; natt står kring böljans rymd,
Och ljungelden ur skyn, som sig med dundret parar,
En afgrund i hvar våg förfärligt uppenbarar.
En köld, lik dödens köld, Eneas genomfar;
Med händerna mot skyn han djupa suckar drar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
