Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sträfva arbetsmödor, sent eller aldrig skulle komma till ett
nationligt omdöme. Han anade, att, hos ett sådant folk,
de få, dem naturen kallat till snillets värf, skulle göra dess
skapelser till flyktiga lekar af en sorgfri ungdom, ej till
mogna alster af manna-årens kraft, och snart, bland
embets-mannens betänksamma omsorger, vända sin förmåga åt
föremål, säkrare följda af aktningen och lyckan, — eller ock,
om tilläfventyrs med svärmande ihärdighet de lydde sin
gudomliga kallelse, löpa fara att stämplas såsom onyttiga för
staten, uppbäras af intet borgerligt anseende, och äfventyra
att bemötas med otack, i ett land, der få kunde göra dem
rättvisa, och der myckenheten, som skockar sig kring det
vidunderliga, ofta, vid flogskenet af sprakande irrbloss,
misskänner den dröjande milda värman af snillets heliga eld.
Hvad framställde sig, vid dessa betraktelser, naturligen för
det konungsliga snillets omfattande blick? Hvad, om ej
stiftelsen och vården af en inrättning, som, med nationens eget
namn, skulle vända nationens uppmärksamhet på smakens och
sinnesodlingens med allt ädelt och stort beslägtade yrken;
en inrättning, som, ägande sin glans, icke af de företräden
mängden beundrar, men af upplysningens, snillets och
talangernas samlade strålar, skulle från sitt inre värde, sitt erkända
samhällsgagn och sina medlemmars förtjenster hämta den
högaktade varaktighet, som konungar icke ensamt gifva? I
denna fristad skulle det sanna snillet bergas undan tidens
orättvisa eller likgiltighet, finna sin verkningsbana både
hedrad och betryggad, och insättas i sin medfödda rättighet
att vara lagskipare i bildningsgåfvans verld, hvilken, lika
visst som den moraliska verlden, måste, med all sin frihet,
vörda lagar, eviga som menniskonaturen. Der skulle
om-dömesgåfvan, erfarenhetens vishet och det mogna vettet, utan
att förhöjas af purpurns glans, utan att bortgönnnas af det
enskilta lifvets skugga, förena sitt nit, sina efterdömen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
