Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid öppnandet af Svenska Akademiens offentliga
sammankomst, högtidsdagen den 20:de Decembor 1818.
1 helgedomen har religionens stämma åter förnyat
åminnelsen af den fordna, Sveriges ära och Europas befrielse.
Och hvilken stämma är mäktigare, att framställa hjeltarnas
kall, händelsernas samband och de kämpande krafters
banor och ändamål? — Historien må afberga erfarenhetens
fält, må afteckna forntidens strödda minnesmärken, till
uppgående tiders varning eller undran, men, ensam, skall hon
ej sammanfoga de kaotiska ämnen till en skön och
ord-ningsfull verld, ej fullända tempelbyggnaden, der
mensklig-heten skådar ljus och andas förhoppning. Politiken må
af-väga nationernas förhållanden, och sammanknyta
beherrskar-nes intressen med de konstigaste band: men, när Brenni
tunga svärd nedtrycker vigtskålen, eller Macedonierns
af-hugger den gordiska knuten, då bry tes ofta slutföljden från
statsmannens uträkningar, och ledtråden brister plösligen för
den kloke, i händelsernas irrgång. Det är religionen, som
gjuter en klarare dager öfver de mångskiftande uppträden på
verldens vida skådeplats. Den upplyftande tron på det godas
framgång och den eviga rättvisans nödvändighet, är ej den
kortsyntes tröst och svaghetens nödfallstillflykt: den är
vishetens grundfäste och hjeltemodets lifskraft. Den inrymmes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
