Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
qväfva, förtiga en känsla, som väl på detta rum är hennes
enskilta, men hvilken delas lika ömt som allmänt, — delas
af konung och fädernesland? Är någon, som behöfver höra
att Grefve Wiksén är icke mer — icke mer för oss — icke
mer för konung och fädernesland? Är någon, som kan
åter-höra det, utan en suck öfver det godas ovaraktighet på
jorden? . .. Hvilket skönt lif! Ack, så kort — och derigenom
ännu skönare! — Oförgätlige! hvad du var, det var du af
dig sjelf, men icke för dig sjelf. Kanske, om du varit detta
mera, och allt annat mindre, stode ej ditt rum tomt ibland
oss, vore du ännu dina vänners vän, lycklig i din glada
hydda, vid sidan af din goda maka, i kretsen af dina
hoppfulla barn. ... De hafva dig ej mer. Och de höga
plig-ter, i hvilka du lefde, de många, de stora värf, du så
trogen fyllde, det land, åt hvilket du offrade krafterna och
hvilan, — de hafva dig ej mer. Hvarföre är du så snart bort-
gången? fråga vi med rörelse, men icke mod knot; ty du
visste hvart du gick — och vi vete hvad du här velat,
förmått, uträttat; och verlden skall se det, erfara det,
uppskatta det, mer och mer. Sommarregnet går öfver nejden
och försvinner; men i dess glädjerika spår grönskar det,
blomstrar det, knoppas det, blir det frukter och skördar.
Stor skall din ära blifva; härligt skall ditt namn omslutas
af minnenas eklöfskrans; högt, välförtjent, odeladt skall ditt
lof ljuda äfven från detta rum, — fast ej denna gång. Af
mig har du ej annat, än hvad du af mig ville hafva, hvad
du af mig, i den eviga kärlekens namn, mottog i din sista,
för oss bittra, för dig ljufva stund: Välsignelsen. Den blick,
som då, mild, klar, återstrålande af sinnesfriden och
odödligheten, uppslogs — och släcktes, aldrig skall jag glömma
hvad den sade om lifvet och om döden. Den skall följa
mig, tröstelig, vänligt manande, på min obemärktare väg till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
