Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig statsborgerligt eller vetenskapligt eller vittert,
högaktades af honom för det han var, om han ock var detta enda,
och kunde vara säker att i honom finna en vän och själs-
förvandt. Han sökte upplysning, och gaf den; gaf skäl, och
tog dem. Trogen sin fattade öfvertygelse, och alltid färdig
att både ådagalägga och redovisa den, kunde han dock
hvar-ken af någon fördom eller fåfänga, än mindre egennytta, af-
hållas från antagandet af ett bättre, när det med grunder
gjorde sig gällande. Han älskade sanningen och rättvisan
mera än sig sjelf, mera än de sina. För honom var det
omöjligt, att vara likgiltig för mensklighetens stora
intressen, eller overksam der han kunde gagna, eller stum der
hans röst borde höjas, eller otillgänglig der hans råd
begärdes, hans hjelp påkallades. Man visste ej antingen man
hos honom skulle mer beundra förståndets eller lijertats
egenskaper; men denna beundran öfvergick till kärlek och
förtroende, i den mån grunden upptäcktes till en sådan det
inre lifvets harmoni, i hvilken skarpsinnighet och
samvets-grannhet, tanke och känsla sammanstämde lika skönt som
oskiljaktigt under alla yttre förhållanden. Denna grund —
må det bekännas för verlden, — var ingen annan, än en
varm och djup och frisk religiositet. Det var den, som gaf
åt hans tänkesätt denna fasthet och renhet, åt hans
verksamhet detta lika allvarliga som rörliga lif, och åt hans
själ detta jemna lugn, hvarmed han i hvarje pligt och i
hvarje börda såg ett heligt uppdrag eller ett förädlande
prof, slöt sig under tidens både lof och otack in i sitt stilla
medvetande, och, så undergifven som förhoppningsfull, icke
mätt på lifvet, men nöjd, men viss på dess härligare
utveckling, mötte den vänliga döden.
Om hans tidigt afbrutna bana fått utsträcka sig till
ålderns vanliga gräns, hade han måhända uträttat mera, men
ej kunnat ömmare saknas. Han sörjes nu både for det, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
