Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tal
vid öppnandet af Svenska Akademiens offentliga sammankomst
Högtidsdagen den 20:de December 1835.
Mine Herrar!
Denna Akademi, hvars offentliga sammanträden hvarje år
återkomma på en dag, då en stor, kanske den största af
Sveriges framfarna konungar föddes, har redan derigenom en
everldelig erinran om helgden af sitt namn och vigten af
sin bestämmelse. Den odödlige stiftaren ville, att hon blott
skulle heta svensk; hon blef derigenom i sannaste
bemärkelse både honglig och nationlig, sådan den äkta
svenskheten af ålder varit, och skall vara, så länge den ej upphört
att förstå och igenkänna sig sjelf. Den känner sig då som
ett lefvande helt, hvilket ej låter tveklyfva sig i stridiga
elementer. Det gifves en klassicitet i statsläran, likasom i
vitterhet och konst. Den är ingifvelsens, icke teoriernas sak,
och kan bestå äfven under ändrade yttre former; den är
sjelfva andan, som lefver, lifvar, tillhopahåller, och på samma
gång ger åt formerna deras harmoni, hållning och
behag. 1 hvarje af dem rörer sig då allt härligt, och
blif-ver der till tanke och handling, på fädernas sätt. I hvarje
af dem herrskar, stark och lugn, den på djupet boende
anden, som ej är kufvad eller död, om han ock,
ouppmärksam på dagens griller eller föraktande dess ofog, några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
