Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den mun är tyst, som bad så ömt
För menskors arma slägte,
Och kärleken den kalk har tömt,
Som heligheten räckte.
Till ro den gode Herden går,
Som gaf sitt lif för sina får:
Från qval och strid och möda
Han hvilar hos de döda.
Men evigt ej, o menskors vän,
Din hjord du öfvergifver:
En liten tid, och så af den
Du återfunnen blifver.
Det korn, som dödt i jorden var,
Skall efter korta väntansdar
Stå upp och frukter bära,
Att hela verlden nära.
O, lifsens Förste, som steg ned
I grafvens mörka sköte,
Mig i din nåd och sanning led
Till dödsens vissa möte!
När från en verld, af oro full,
Jag sänkes i den tysta mull,
Må du min själ förvara
Bland dina frälstas skara!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
