Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En länge förhärdad syndares uppvaknande.
N:o 169.
(Öfvers.)
Mitt samvet ur sin långa dvala
Med bäfvan ändtlig vaknat opp.
Ack, utan kraft att mig hugsvala,
Jag ryser för mitt lefnadslopp.
Det ligger för mig, som en kedja
Af villor, dårskaper och brott;
Jag bär mitt straff, och kan ej vädja
Ifrån den dom, jag redan fått.
Min lycka spilld, mitt lugn försvunnit,
Mitt goda namn förstördt jag ser,
Likt offren, som till aska brunnit
På Molochs altar en gång ner.
Och nu, då ångren, qvalet, nöden
Med långsam brand mig sjelf förtär,
Hvad blir min lott? Jag fruktar döden,
Och lifvet mig förhatligt är.
O, kan väl denna branden släckas?
Jag har förtrampat dina bud;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
