Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Behofvet af Guds nåd, vid känslan af bättringens
ofullkomlighet och syndens bedröfiiga följder.
N:o 174.
(Öfvers.)
Jag arma menska, lio skall skilja
Min själ från denna dödsens kropp?
Jag löfte gaf, jag hade vilja,
Att bryta af mitt syndalopp;
Men, ack, min trohet var ej lång:
Jag föll, jag föll ock denna gång.
Ack, det begär, som jag fördömmer,
Likväl jag hemligt hos mig när;
Min goda föresats jag glömmer
I samma stund jag frestad är.
Ack, ve mig usle syndaträl,
Hur jag förstör båd’ kropp och själ!
Jag vet, o Herre, livad mig felar:
Jag tvenne herrar tjena vill;
At verlden jag det hjerta delar,
Som dig bör odelt höra till.
Ack, jag ilr lika varm och kall
För Christus och för Belial.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
