Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ödmjukhet, saktmod, stilla lefverne.
N:o 273.
Anamma from de dyra nådeorden,
Och ödmjuk sitt vid Herrans Jesu fotter:
Ty ödmjukhet hon är den goda jorden,
Der ordets säd välsignas och slår rötter.
Hon liknas må vid dalen vatturika,
Dit frukt och fröjd på milda skurar flöda,
Då högmod är med kala berget lika,
Som saknar must och gifver ingen gröda.
Hon är den grund så djupa och så trygga,
På den i oss Guds Andas tempel stödes,
Då allt, livad vi på egenkärlek bygga,
Ett Babel är, som prunkar och förödes.
Ty vill jag ej för fåfäng ära slafva,
Men akta from på Herrans helga lagar;
Han bor när dem, som ödmjuk anda hafva,
Ocli deras bön den Evige behagar.
Att blifva fri de brister, vid mig låda,
Med daglig flit jag göra vill mitt bästa,
Och så med hopp till Gud i höjden skåda,
Med kärlek till min arma svaga nästa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
