Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock glömmer lian sin stränga rätt:
En fader han förblifver
Mot den, som på en hroders sätt
Sin nästas skuld tillgifver.
Säll den, som lyder fridens bud,
Ty han skall heta barn af Gud.
Med christligt saktmod, o min själ,
Ditt barnaskap besanna!
Åt dem, som hata dig, gör väl,
Välsigna dem, dig banna!
Försonlig var och kärleksrik,
0, var den högste Fadren lik!
Ännu han till sin nådastol
Ej någon vägrar kalla,
Ty nådens, liksom dagens sol
Går upp ännu för alla;
Ännu ock flödar Jesu blod,
Likt Herrans regn, till ond och god.
Men synde vi på Herrans nåd,
Vår dom vi sjelfve vålla;
Ty låt oss dämpa hämdens råd
Och vreden återhålla,
Att öfver den ej solen må
Kanske för alltid nedergå!
Kom, broder, räck mig här din hand
Till vänskap och försoning!
När menskor knyta fridens band,
Blir fröjd i englars boning:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
