Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2(17
Öfvergif mig ej! Ty verlden
Vill mig från din kärlek draga.
Stöd mig, när den falska flärden
Vill mitt hopp till dig försvaga!
Himlavän! du ej förskjuter
Den, dig har i troget minne;
Du din Anda nedergjuter
I ett fromt och menlöst sinne,
Att det bedja må och vaka
Och i frestelsen ej falla
Och dig, Jesu, ej försaka,
Om de dig försaka alla.
Qvinnans hjerta templet vare,
Der din kärlek renast lågar!
Hennes känsla mild förklare
Hvad med oro tanken frågar!
Hennes hand åt den, som lider,
Tröstekalken vänligt räcke,
Och bland mödor, nöd och strider
Menskligheten vederqvicke!
Hon med himmelsk frid förlike
Hvad en jordisk tvedrägt skilde,
Och en förgård till Guds rike
Småningom af jorden biide!
Och när otro verlden dårar,
Höre hon dock dig allena,
Dröje hon med stilla tårar
Vid ditt kors, som Magdalena!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
