Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, du har ej förskjutit mig:
Den hand, du fåfängt räckte
Till ledning på min lefnadsstig,
Mig hann i detta häkte.
Jag kysser denna hulda hand,
Som lade på mig fångens band,
Men löste syndarns boja.
Om plötsligt i mitt yra lopp
All verldens väg jag farit,
Jag hade, ack, förutan hopp
Förtappad evigt varit.
Men du ej ville syndarns död:
Ty blef jag stadd i denna nöd,
Att jag ock skulle frälsas.
O Gud, du är dock evigt mild!
Af blygsel rörd jag gråter.
Jag var så fjerran från dig skild,
Dock upptar du mig åter.
Jag kommer, en förlorad son,
Som har förslöst din kärleks lån:
Dock mig din kärlek möter.
Din röst, vid lifvets ändalykt,
Mig, såsom röfvarn, helsar.
Mig, lik en brand ur elden ryckt,
Från evig död du frälsar.
Min bot är sen, min bättring svår,
Dock skall, så länge hjertat slår,
Mitt hjerta dig tillhöra.
1 Vallins Vitter hets-arbeten, III. 1 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
