Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hösten.
N:o 404.
(Öfvera.)
Med hastadt lopp och dunkelt sken
Oss solen snart förlåter,
Att uppgå, sorgelig och sen,
På mulna fästet åter.
Förbi är årets sköna tid,
Och stormar störa bygdens frid,
Och täta skurar svalla;
Den sista blomman lutad står,
Och i den kulna höstens spår
De gula löfven falla.
Förbleknad åkern tynat af,
Sin gyllne skrud beröfvad.
Till hvilan i sin vintergraf
Naturen går bedröfvad.
Och, öfver haf och öfver land,
Så fjerran, till en bättre strand,
Nu luftens härar draga;
Och Herren dem sig tager an:
De vandrande allena han
Kan värja och ledsaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
