Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
Hvad säga de fredliga vårdar,
Hvad är det, som runorna lofva?
„De sälla, som bo i Guds gårdar,
„De äro ej döda: de sofva.“
Begärens och stormarnas ilar
Och jordiska sorgen och fröjden,
De störa ej stoftet, som hvilar,
Ej anden, som lefver i höjden.
En dag skall ock känslan och modet
De domnade benen upplifva,
Och värman och spelande blodet
De stannade pulsarna drifva,
Och vissnade lemmar, dem griften
I mörker och tystnad förblandar,
Högt öfver förgängelsens skiften
Förklaras kring saliga andar.
Det höstliga kornet, som jordas,
Ej vintriga måna’r föröda:
Vid vårsolens blick det fullbordas
Till sommarens gyllene gröda.
Så, värmd af det eviga ljuset
Och vårdad för sällare tider,
Står kroppen förskönad ur gruset,
Och mera ej dör eller lider.
Men salig vi döden må prisa:
Dess qval, som till jorden oss böja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
