Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. HÖGBO BOLAG. Av fil. kand. Göran Hedin - Sandvikens grundläggning och första år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
GÖRANSSONS ÅSIKT OM STÅLFÖRSÄLJNINGEN
gjorde man på sätt och vis ett avsteg då man i Frankrike och Ryssland
anställde agenter som voro vida mer beroende av bolaget men som
i stället stodo helt fria gentemot andra. Detta var i viss mån en
nödvändighet när det gällde introduktionen av nya kvaliteter och
artiklar, som inte blott krävde intensivt direkt försäljningsarbete utan
också under tillverkningens början ganska målmedvetna
undersökningar av respektive marknaders behov och förmåga att eventuellt
tillgodogöra sig helt nya artiklar.
Det kan i detta sammanhang vara av intresse att känna till
Göranssons personliga uppfattning om, på vilket stadium tillverkningen borde
avbrytas för att lämna det bästa ekonomiska utbytet. Man borde
exempelvis inte, menade Göransson, sälja en så oförädlad produkt som göt
utan i största möjliga utsträckning draga fördel av den överlägsna
maskinella utrustningen — framför allt åsyftades den stora ånghammaren
— som man hade till sitt förfogande. En dylik försäljning av göt komme
ju att ställa »hwarje liten Masugn på den ståndpunkten att den blir
concurrent till Bolaget och inte allenast göra honom oberoende af
passande Werkstad för nedsmidningen av sina göt, utan äfven sätta
honom i tillfälle att i malm och kolpriser fullt täfla med Bolaget och
derigenom uppdrifva tillverkningspriset till en orimlighet». Vid
denna tid hade man alltså redan hunnit installera bessemerugnar vid
flera bruk inom landet. Dessa kunde i fråga om försäljning av göt
mycket väl tänkas tävla med Sandviken, då de över lag lågo lämpligare
till med hänsyn till råvarutransporterna. Följaktligen borde man i
Sandviken så mycket som möjligt utnyttja sin maskinella
överlägsenhet och göra färdiga varor, för vilka priset på råvarorna spelade
relativt mindre roll. Genom att man sålunda själv drev förädlingen
förhållandevis långt skulle man också vinna den fördelen, att köparnas
antal blev större. Härigenom skulle man göra det möjligt för sig
att i vida högre grad än då man var beroende av ett fåtal större
köpare själv bestämma sina priser. Denna sistnämnda synpunkt
förebådade vad som komma skulle i Sandvikens försäljningsmetod, ocli
vilket närmare kommer att skildras i fortsättningen.
När nu försäljningen skulle sätta i gång, ansågs det inte på långt
när lika angeläget att komma in på den svenska marknaden som på
den utländska. Detta var i och för sig ganska naturligt. De verkligt
stora avnämarna funnos utanför och inte innanför landets gränser.
Och då det enligt Göranssons ofta uttalade mening tills vidare i första
hand gällde att göra stålet känt och efterfrågat, vände man sig till de
stora marknaderna. Den ende som fungerade som verklig agent i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
