- Project Runeberg -  Ett svenskt jernverk : Sandviken och dess utveckling 1862-1937 /
96

(1937) [MARC] - Tema: Metals
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. UR SANDVIKENS KRÖNIKA. Av fil. kand. Göran Hedin - Tiden före och under världskriget - Tiden efter världskriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96

TÖRD MAGNUSONS INSATS

gång som styrelsens ordförande. Han var under denna tid den nya
ledningen till mycken hjälp, inte minst därigenom, att han fortsatte
att representera bolaget i kol- och gruvaffärer. När han den 3 mars
1929 slutade sina dagar, hade han liksom sina båda föregångare
uppnått en hög ålder och en lång följd av år varit i järnverkets tjänst.
Det hade förflutit mer än ett halvsekel, sedan han som ung ingenjör
kom till Sandviken. Under alla dessa år hade han samlat en mycket
stor erfarenhet på olika områden inom företaget. Han hade först
varit chef för den 1877 nystartade tråddrageriavdelningen och efter
detta för hyttor och bessemerverk. Sedan mitten av 90-talet hade
han därpå varit disponentassistent och brukspatron Göranssons
närmaste man. Redan mycket tidigt hade han, som redan sagts,
kommit att få ansvar för Sandvikens råvaruförsörjning, och i samband
därmed hade han vid flera tillfällen tagit initiativ vid bolagets
enga-gement i kol- och kraftaffärer. Han hade varit bolagets disponent
under en tid av starka påfrestningar, då hans fasta hand om styret
hade varit av utomordentlig betydelse.

Magnusons chefstid hade i stort sett präglats av en konservativ
politik, vilket dock inte uteslöt, att han som i sista hand ansvarig ofta
kunde gilla förslag till nyanläggningar, även om de kunde synas
djärvt upplagda. Han hade också ägnat mycket av tid och krafter åt
allmänna värv, ej minst de kommunala. Förut är nämnt, att han
några år före sin disponenttid hade varit senator. Under flera
årtionden hade han haft säte i länets landsting, en del år som dess
ordförande, och ännu vid sin död var han ordförande i Handelskammaren
i Gävle.

TIDEN EFTER VÄRLDSKRIGET.

Efterkrigstiden kom i Sandviken liksom på andra håll att i åtskilliga
avseenden sätta sin prägel på utvecklingen. I järnverket fortsatte
nybyggnader och modernisering av verkstäderna i vissa fall hastigare
än förut. Så till exempel förekommo åren 1929 och 1930 investeringar
på närmare fem resp. åtta miljoner. Dessa omfattade huvudsakligen
stora ombyggnader och moderniseringar av kallvalsverken.
Varmvalsverken visade däremot under 20-talet en relativt mindre forcerad
utveckling. En principiellt betydelsefull nyhet var det, när 1920 de
första elektriska ugnarna för stålsmältning installerades. Till
kvantiteten blev elektrostålframställningen dock knappast av någon
betydenhet förrän på 1930-talet, under vars första år det stora elektrostål verket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:55:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sandviken/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free