Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. DEN TEKNISKA UTVECKLINGEN - Järnverkets tekniska utveckling. Av tekniska direktören vid Sandvikens järnverk Lars Yngström - Metallurgiska avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
UPPFÖRANDE AV SINTRINGSVERK
vakta resultatet från andra verk, som gått in för att beskicka
masugnarna med enbart sinter. År 1951—52 byggdes ett sintringsverk
(A 50), efter ett av Allmänna Ingeniörsbyrån i Stockholm utarbetat
system, som i vissa hänseenden skilde sig från det i Amerika
ursprungligen använda. Detta verk inbyggdes i norra ändan av rostugnshuset,
varvid den norra av de tre rostugnarna revs för att lämna utrymme.
Då sligerna ej med fördel kunna fraktas vintertiden på grund av
risk för hopfrysning, måste frostfritt lagerhus anläggas vid bruket.
Tidigare hade ett sligmagasin, rymmande 2 000 ton utförts, men
detta blev nu otillräckligt och låg dessutom olämpligt till för
sintrings-verket. Det nya sligmagasinet (A 51), som utfördes samtidigt med
sintringsverket, ligger väster om detsamma och rymmer 10 000 ton.
Sintringsverket omfattar efter 1955 års tillbyggnad 12 sintringspannor
och har en årskapacitet av 50 000 ton sinter.
Den senaste moderniseringen vid hyttorna var den under 1956
gjorda ombyggnaden av gjuthallen med insättning av en hela hallen
bestrykande travers, anordnad för utlastning av tackjärnet med
lyft-magnet. Härigenom möjliggjordes även att taga flytande tackjärn i
skänk antingen till martinverket för insättning varmt i ugnarna eller
till gjuteriet för tillverkning av kokiller m. m. I samband härmed
nedskrotades den gamla Nyköpingskranen.
Den för slaggbildningen i masugnen erforderliga kalkstenen,
»limmen», har huvudsakligen kommit från kalkbrott i Torsåker. Av
slaggen från masugnarna har i regel gjutits slaggtegel, på senare
åren med inlägg av stålskelett för bättre hållbarhet vid transporter.
Åren 1955 och 1956 infördes vid tvenne masugnar anordningar för
granullering av masugnsslaggen genom tappning av den varma slaggen
i vatten. Härvid bildas ett mycket poröst slaggskum, vilket användes
till isoleringsmaterial i trossbottnar o. d.
Beträffande de driftsresultat som uppnåtts under Sandvikens
masugnars 75-åriga tillvaro hänvisas till bifogade kurvblad Fig. 1, och må
följande sammandrag anföras:
Årstillverkningen i den första masugnen var på 1860-talet vid full
drift c:a 4 500 ton. Under de första åren efter tillkomsten av masugn
nr 2, då denna alternerade med masugn nr 1, var tillverkningen
sammanlagt c:a 5 000 ton för att sedermera vid samtidig drift av båda
ugnarna från 1875 stiga till c:a 11 000 ton tackjärn per år. Då år
1890 masugn nr 3 tillkommit, var årsproduktionen c:a 19 000 ton,
och efter 1908, då masugnen nr 4 kommit i gång, steg sammanlagda
årsproduktionen till c:a 28 700 ton, d. v. s. c:a 7 000 ton per masugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
