Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. DEN TEKNISKA UTVECKLINGEN - Järnverkets tekniska utveckling. Av tekniska direktören vid Sandvikens järnverk Lars Yngström - Tråddragningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONTINUERLIGA DRAGMASKINER FÖR FINTRÅD
161
varmvalsverket av denna storlek. Ett större verk enligt samma
princip hade utförts 1907 och efter en kortare sejour i C 1 uppställts i
härdhuset E 1.
Valstrådens förbehandling före dragningen följde till att börja med
den vanliga gången, betning i syra, tvättning under bearbetning med
plaskhammare, kalkning och torkning. År 1955 infördes i viss
omfattning för den finare tråden sträckbetning istället för tidigare
karbetning. Dragbänkarna ha på senare tiden utvecklats dels för
kontinuerlig dragning, dels med individuell drift och reglerbar hastighet
av de olika dragtrummorna. Ar 1921 infördes den första
kontinuerliga dragmaskinen för fintråd, som drogs genom diamanter.
Beroende på materialet i tråden användes dragskivor av tackjärn, stål
eller diamant. Under senare år ha dragskivor av s. k. hårdmetaller,
sintrade wolframkarbider, kommit till mycket stor användning. På
grund av sin stora hårdhet och slitstyrka ha de möjliggjort
kalldragning av stålkvaliteter, som förut varit praktiskt taget omöjliga att
draga, samt även starkt bidragit till utvecklingen av kontinuerliga
maskiner för grövre tråd. Som smörjmedel vid dragningen användes
nu huvudsakligen tvålpulver, som placeras omedelbart intill
drag-liålet, men även en del halv flytande smörjmedel, sammansatta av
rovolja, fotogen, tvål, kalk etc.
De för trådens glödgning uppförda ugnarne voro intill 1891
huvudsakligen gropugnar, placerade i cirkel, så att de kunde betjänas
av en svängkran. Som bränsle användes under ett par år gas, men
därjämte tillämpades direkteldning med ved eller koks. I samband
med glödgningsugnarne voro uppförda torkugnar, som fingo sin
uppvärmning genom avloppsgaser från glödgningsugnarne.
Anläggningarna för glödgning såväl som betning av tråden äro belägna i
byggnaden D 2.
År 1891 infördes en ny typ av glödgningsugnar för glödgning av
tråd i pannor och efter vissa moderniseringar tjänstgöra dessa ugnar,
som eldas med generatorgas, ännu. På senare tid har även i viss
omfattning införts elektrisk glödgning.
En uppräkning av de produkter, som i dag framställas av tråd,
skulle genom sin stora omfattning föra alltför långt. Här må endast
som exempel nämnas: tråd för kulor och rullar i lager, nålar av
diverse slag, verktyg, såsom borrar, brotchar, gängtappar, vidare tråd
till beslag, axlar, tappar, ekrar, silduk, linor, paragon etc.
Första tiden arbetade man givetvis endast med kolstål, men med
de stigande kvalitetsfordringarna övergick man så småningom till
11—37223.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
