Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. DEN SOCIALA UTVECKLINGEN - Sandviksarbetaren och sandviksandan. Av redaktör Carl Björk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
BRUKSHERRE OCH BRUKSFOLK
frodigaste hakskägg och följde leken och stojet. Någon rangskillnad
lär praktiskt taget inte ha existerat, det sägs, att konsulsdöttrarna
sågo mera på hur bra kavaljeren svängde om på banan än vad han
hade för sig i vardagslag. Om han var hyttdräng eller bokhållare
eller något annat betydde ingenting. Om det över huvud förekom
någon värdering, så gällde denna uteslutande dugligheten och
yrkesskickligheten, och de gamla hade det intrycket att en smed i vart fall
betydde mera för gamle Konsuln än en bokhållare eller en »påfösare».
De gamla ha gett besked därom genom att berätta en historia. En
bokhållare hade en lördagsafton bådat ut en smed att sopa gatan.
Konsuln fick emellertid se detta och gav bokhållaren en allvarlig
tillrättavisning: —- Hur kan du ge dej till att kommendera ut smederna
till sånt arbete, sa han. Såna som dej kan jag få hur många som helst,
men duktiga smeder träffar jag inte på var dag.
Konsuln var, som i det föregående antytts, särskilt mån om att
smederna skulle trivas ocli känna sin samhörighet med företaget.
När dansbanorna vigdes in om midsommaraftnarna, lät Konsuln
också frakta till spruthuset vid kanalen ett 60-kannsfat gott öl, som
skänktes ut till bruksfolket. Byggmästare Alfred Larsson skötte om
sprundet och svickan, och en efter en kommo smederna fram med sina
krus och fingo påfyllning, varpå det fradgande ölet gick runt mellan
yviga skägg och lena kvinnomunnar, medan klackarna klapprade takt
till tonerna av Theresiavalsen, Hjärtevännen och Hydropaten, som
trollades fram av stationsinspektor Anderssons eller skollärare
Samuelssons musikanter. Mestadels späddes på med brännvin, och det hände
väl då som så många gånger sen, att man tappade bort varandra under
all förplägnad och att man i sena och utvakade midsommarnätter
kunde se smedgummorna med oro och ängslan ströva omkring i
omgivningarna sökande efter hemmets stöd.
Men inte bara vid midsommarhelgerna var Konsuln och hans
familj med i bruksfolkets förströelse och glädje. Det var lika ofta
fallet vid exempelvis de sammankomster, som anordnades av
föreningen Nytta och nöje, som hade sina sammanträden på gamla
skolan, och i vilken så gott som alla sandvikare voro med. Här var det
den mångsidigt verksamme folkskollärare Samuelsson, som stod för
arrangemangen och oftast även för underhållningen. Det var hans
musikkår som medverkade, det var han själv som oftast höll en
föreläsning i anslutning till något skolämne, och i hans bostad, som var
inrymd i skolan, lagade man den mat, som bjöds vid dessa
sammankomster, där det gick mycket familjärt och gemytligt, till. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
