- Project Runeberg -  Ett svenskt jernverk : Sandviken och dess utveckling 1862-1937 /
315

(1937) [MARC] - Tema: Metals
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. DEN SOCIALA UTVECKLINGEN - Sandviksarbetaren och sandviksandan. Av redaktör Carl Björk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»I DEN GAMLA GODA TIDEN»

515

också under skolmästare Samuelssons ledning, som balerna i
samband med avlöningen en gång i månaden anordnades på gamla skolan,
och där både ungdomen och de mera till åren komna fingo ge luft
åt sitt överflöd av livslust.

Var det på sommaren, kiev bruksfolket ombord på det stolta
fartyget Emma, som styrde bort över Storsjöns blånande fjärdar och
lade till vid Bovik, Arsunda, Gavelhyttan, Hammarby eller någon
annan plats, där dansen tråddes på strandsluttningen och där
sällskapet slog sig till ro kring välförsedda matsäckskorgar. Eller också
for man med den icke mindre stolta ångslupen John uppåt kanalen
och Jädraån och lade till vid någon björkhage och upplevde sitt
frihetsdygn i naturens sköte.

De båda nykterhetsorganisationerna, I. O. G. T. och N. T. O., började
något senare sin med hänsyn till den allmänna dryckesseden
säkerligen mycket välbehövliga verksamhet. Men deras dörrar stodo öppna
inte bara för ordensbrodern. Det gällde att finansiera fastigheterna,
och detta skedde mest genom anordnandet av basarer. Men det var
inga vanliga basarer, som endast varade över ett söndagsdygn. De
voro förlagda till likviderna och pågingo i flera månader samt
utgjorde hela bruksungdomens mötesplats. På eftersommaren höll
man vanligtvis till ute i det fria, och de gamla berätta med värme om
hur rasande grant det var med de kulörta lyktorna, som om
höstkvällarna sutto i tallparken bakom Templet, på området där
bilstationen och provinsialläkarbostaden nu äro belägna. Här mellan
stammarna hade man också rest stånden, där det inte saknades vare
sig fiskdamm, peka rätt eller tombola. Och naturligtvis var det dans.
Det gick kanske inte alltid så städat till vid dessa basar aftnar, och
det behövde inte sägas så mycket, förrän snusdosan kilades in
mellan tandraderna på kamraten. Till tidens sed hörde framförallt, att
en utsocknes eller »utbyss» besökare skulle få erfara, att han kommit
över gränsen till sin hemby. »Valbokvastar» och »Hillemörtar» voro
inte väl sedda i Sandviken. Å andra sidan hade Sandvikarna att vänta
liknande bemötande, om de sökte sig ut till den omgivande bygdens
dansbanor. Över huvud var ungdomens umgängesliv ganska
vårdslöst, och i en tidning kan man läsa en notis från denna tid, där det
klagades över, att. ordningsmakten inte brydde sig om att ingripa,
fast man skar varandra med kniv. Men vad ville den ta sig till? En
stackars »fjärsman», som bodde uppe i Västanbvn, hade lite svårt att
övervaka ordningen i Sandviken. Och för övrigt var man på den
tiden inte så ömskinnad av sig. En friare, som tog vägen över till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:55:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sandviken/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free