Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. DEN SOCIALA UTVECKLINGEN - Sandviksarbetaren och sandviksandan. Av redaktör Carl Björk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
AVBROTT I VARDAGENS ENAHANDA
Sätra en gång för att hälsa på sin flicka, fick näsan avslagen av några
pojkar, som lågo i försåt efter skogsvägen. Han gick till doktorn och
fick näsan tillrättad, men någon anmälan blev det inte tal om. —
Nej, på den tiden skulle man halvvägs slå ihjäl varann, innan det
kunde bli fråga om åtal, tillade den, som gav denna tidsbild från det
unga Sandviken. Även de religiösa samfunden hade vid sina
sammankomster ofta känning med denna kringstrykande ungdom. Bl. a.
var det mycket vanligt, att ungdomarna togo sig en svängom på
Storgatan till Frälsningsarméns taktfasta musik.
Allt detta hängde samman med den tidens sed, och
sandviksungdomen var troligen inte sämre än vad den var på andra håll. Denna
tids ungdom visste oftast inte av någon medelväg mellan fäaktigt
fylleri ocli vattensjuk nykterhet, och de, som inte kände sig hemma i
de religiösa samlingslokalerna eller inte kunde fångas av de spirande
nykterhetsorganisationernas ideella strävanden, voro hänvisade att
stryka omkring på vägarna och där finna utlopp för sin fantasi och
verksamhetslust. Erfarenheten lär, att ungdomen inte fostras genom
förbud. Enda botemedlet är att ge den något nytt och bättre, som kan
fängsla den och få den att lämna de sämre nöjena. Det nya kom
framför allt genom idrotten som folkrörelse. Med den upptäcktes
också naturen, friluftslivet, badstränderna, cykelvägarna,
campinglägren. På 1880-talet hade dessa upptäckter ännu inte gjorts, och de
ideella organisationerna lyckades inte heller helt bemästra ungdomens
fritidsproblem.
Det blev stora händelser i vardagslivets enahanda, då de
kringresande teatersällskapen, cirkusarna, och »han som visa’ björn»,
Brazil Jack och Siljansnäs-Anders anlände och hade sina uppvisningar.
Den allra första tiden fanns det ingen bestämd plats för dessa
nöjesattraktioner, och de tidigast synliga sällskapen krävde inte heller
något nöjesfält. De strövade omkring i samhället, lade ut en matta på
gatan och utförde på denna sina konststycken, medan hopen av ungar,
stabbiga smeder och mustiga smedmoror stod i en krets omkring och
beskådade undren. Så småningom fick man emellertid en
improviserad nöjesplats, området vid gamla Bredmossgården, vilket i det
yttersta av dessa dagar lämnat plats för det nya stadshotellet.
Abrahamshem och platsen för nuvarande Konsums manufakturbutik ha
även varit tillhåll för olika nöjesanordningar. I ett gammalt uthus
invid Bredmossgården hölls också den första kabareten och den första
teatern i Sandviken.
En sandvikare, Vilhelm Sundberg, som då var ung och år 1881 i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
