- Project Runeberg -  Sånglära för folkskollärare-seminarier och folkskolor : för zifferskrift /
59

(1846) [MARC] Author: Johan Dillner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Sång i Stämmor - Slutönskan och Förklaring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tills widare finge på sin del de båda
öfwerstämmorna. I stad likaså, eller måhända dagen förut,
efter sjuringningen. Anförare af sången kan icke
saknas i en församling, hwarest wexelskolan
upptagit sången.

Slutönskan och Förklaring.



Hwar och en, som för Himmelriket är lärd,
säger wår Frälsare, frambär gammalt och nytt ur
sin skattkammare
. Math. 13:52. Sådant blir
utseendet, och måste bli, af allt grundligt, som göres i och för
den sak, som wi kalle Herrans.

Författaren är wiss om riktigheten af sin öfwertygelse
och will, i sanningens namn och för allt hwad kyrkosången
har heligt, bedja lärare i folkskolor, att icke nära fördomen
emot äldre psalmmelodier, eller af de mot tidens wanor[1]
starkt contrasterande ljudfallen i de gamla tonarterna låta
afskräcka sig från deras närmare, ja närmaste bekantskap.
Sådant wore den största skada, som, hwad sången angår,
kunde tillfogas Guds kyrka och församling. Det skulle
lägga grund till en trång, ensidig, ytlig och uteslutande smak
hos menigheten, i hwilken allt profant skulle mer och mer
finna öppen ingång, blott med wilkoret af yttre wälljud och
sinnlig behaglighet, men det för kyrkosången egentligen goda,
heliga och helsosamma blifwa för alltid misskändt och
undanhållet. Meningen är ingalunda att neka wåra Dur- och
Mollpsalmer deras ofta stora och oskattbara wärde, så mycket
mindre, som sinnet och äfwen den yttre formen af dessa
tonarter låter uppwisa sig från de äldsta tider. De hafwa

[1] Dessa kunna lätt af andra wanor mildras, och bringas till
fördragsamhet för andra kyrkosångens arter, af icke mindre wärde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 19 14:45:35 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sanglara/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free